Dag 1, eller åtta veckor senare

24/3

Å ena sidan kan man hävda att den enda skillnaden mellan igår och idag (eller åtta veckor sedan) är ett plustecken. (Faktum är att det är den enda synliga skillnaden är något en plastmanick som skramlar lite om man skakar på den säger.) Å andra sidan kan man bestämt konstatera att det nu är definitivt att jag inte längre är den enda hyresgästen i den här kroppen. Det faktumet känns aningen mer slagkraftigt än det föregående.

Dag: 24/3
Tid: 18:57
Plats: Toaletten på McDonalds Hötorget
Utgång: Positiv (?)

Jag tror bestämt att det här är relativt positivt. Jag har diskuterat saken med Margrethe fram och tillbaka och kommit fram till att det där med ungar kanske inte är helt fel. Ras åsikt är inte heller rakt igenom negativ, även om den är lite för realistisk för min romantiserade bild av moderskapet och allt vad det innebär. Om hon hade misstyckt hade jag nog slösat bort ett par hutlösa kronor på ett välgörande piller, men som tidigare nämnt gjorde hon inte det. Att det här skulle betyda att ungen får fortsätta utvecklas på grund av grupptryck är fel, det hela handlar om tron på mig själv och insikten om att mina vänner ofta vet minst lika mycket om mig som undertecknad gör.

Nog med trams nu, jag måste smälta det här med en kopp kaffe och något ätbart med högt GI-värde.

Det vill säga, om jag får dricka kaffe.