En mindre exalterad reflektion

31/3

Lägenheten är relativt liten, och då talar vi för dess fördel. I själva verket är den liten på riktigt och det är ett under att den ens rymmer två tjugoåriga damer med glatt humör och många tillhörigheter. Boningen utgörs av ett allrum på dryga 40 kvadratmeter, ett näpet (selektivt ordval) kök och sist och absolut minst badrummet där en toalettstol, ett handfat och en duschkabin trängs med en handduksvärmare som sätts på när den känner för det. Faktum är att både jag och Ra är övertygade om att den på något vis är besatt ty den fungerar aldrig när den som bäst behövs men om någon råkar snubbla in i den kan man ge sig tusan på att den står på högsta värme.

I stora rummet, med världens mest husliga benämning vilken jag hur mycket Ra än gnäller aldrig kommer att frångå, står två sängar, tre byråer i olika former och storlekar, en soffa, en tv-bänk med en tv (!) på och slutligen ett bord. På golvet ligger ett stycke trasmatta samt en obehagligt stor mängd kläder. Tygkaoset urartar vid ytterdörren där alla aktuella jackor och skor samsas om ungefär två kvadratmeter golv. Det fanns inga jackkrokar när vi flyttade in och allt sedan vi började komma på plats kändes det mer och mer fel att tillfoga den robusta väggen någon som helst skada, att ens spika upp våra få tavlor orsakade flera nätter av vaken vånda om man ska tro vad Ra säger. På senare tid har dock problematiken med att damm och annan världslig golvsmuts på ytterkläderna framtvingat en diskussion gällande ett möjligt införskaffande av jackförvar, varpå någon av oss slängde fram ett förslag om en jackstol. Vi är omåttligt positiva.